The weak become heroes then the stars align

Sådär ja, nu är den väck den där äckliga känslan av att lager efter lager av smuts lägger sig på kroppen. Det är en sån typisk sak för mig som sjuk att få för mig. Då spelar det liksom ingen roll hur mycket jag duschar. Jag tar detta som ett täcken på att jag snart kan kalla mig helt frisk, woho!


Än sålänge sitter jag i köket och äter från godisskålen som jag hade sparat undan, inte direkt vad jag hade tänkt mig efter att ha borstat tänderna osv men står den framför mig så får den skylla sig själv tycker jag.
Snart drar dock dagen igång på riktigt, har ärenden att springa vilket är tråkigt men bra att äntligen få dem gjorda. Tur att jag har fina Chio att göra dem tillsammans med.